Göholms slott

Strax söder om Aspan ligger Göholms slott. Där bodde på 1700-talet den respekterade kapten, major, överste, amiral, general och greve Johan af Puke. Efter hans död har han flera gånger setts spöka där. Oftast har han då setts i en vagn dragen av fyra svarta hästar och med en kusk utan huvud. Bonden som arrenderade marken av den nu framlidna Fröken Stina Werner vägrade köra traktorn genom gården när mörkret fallit på, han hatade att "Greve Puke tjuvåkte" med honom. Johan af Pukes kropp ligger begravd på slottets marker och en bra bit in på 1900-talet skulle tjänstefolket en natt om året gå och besöka hans sarkofag så de vet vem överherren i huset är. En annan intressant detalj är att Ulfvenklous (som bodde i Angelskog) enda son omkom på Pukes ägor under en jaktolycka. Slottet förvaltas numera av en stiftelse vid namn Stina Werners Fond & ägorna förvaltas av naturbruksgymnasiet, kan undra hur många tonåringar från den skolan som får problem med sömnen.

Lindenborgssjön

Här vid denna källsjön har det synts barnaspår som går i snön och sen som helt plötsligt upphör i skogen. I husen runt sjön har det börjat skakas på tavlor och lampor, ibland hör man underliga tjut vid sjön och man kan känna sig bevakad av något slags väsen som lurar i dunklet i skogen ibland.

Bergianska trädgården

Bergianska trädgården är en gammal handelsträdgård som i över hundra år legat vid Brunnsvikens strand i Stockholm.
Där finns Edvard Andersons växthus med växter från andra länder. Där blommar alltid någonting och det är varmt och skönt året runt.
Ett paradis för blomälskare. Men det är de köttätande växterna som fått spökhistorierna att vandra.
En av dem berättar om hur ett barn på studiebesök blivit kvar i växthuset och aldrig återvänt därifrån. Det sägs om att det är de köttätande växterna som tagit sig ett skrovmål.

Trolle-Ljungby slott

Vita damen sägs spöket på många håll i Sverige. På Trolle-Ljungby som är ett av Skånes pampigaste slott ser det lugnt och tryggt ut på ytan, men skenet bedrar. En mystisk dam håller till på slottet. Hon visar sig alltid på samma sätt, i ett särskilt rum på övervåningen. När man får syn på hennebugar hon sig lätt framåt. Men tar man ett enda steg mot henne försvinner hon. Troligtvis är det Ulrika Sparre som spökar. Hon samlade på möbler, särskilt byråer. Nu kontrollerar hon att de som bor på slottet idag möblerar på rätt sätt. Greven och grevinnan som bor på slottet har vant sig vid sällskapet av den vita damen och säger att de trivs bra med henne.

Viby gård

På Viby gård i Harbo, norr om Uppsala, har folk stött på mmånga olika sorters spöken. Några har hört barnskrik mitt i natten, fast det inte har funnits några barn i huset. En vålnad har visat sig för många, och knarrande steg från övervåningen hör till vardagligheterna. I vissa rum känner man vindpustar och flåsande i nacken. Dessutom finns en blodfläck som inte går att slipa bort och så brukar någon rycka i dörrarna mitt natten. Men det ovanligaste spökeriet är ett gravfält som det sprutar eld ur. Spöket sägs vara en osalig kvinna som dödat sitt barn. Hon har ingenting med huset att göra, men hon rör sig över ägorna för att komma till Karbokskogen några hundra meter längre bort. Där sägs det att hon gömde barnet i en källa. På bygden kallas spöket Karbogumman.

Slakthusområdet i Stockholm

På Slakthusområdet, som invigdes 1912 i södra Stockholm, har många djur slaktats genom åren.
Skriken från grisar som som håller på att dödas tidigt om morgonen har de som bor i närheten av området vant sig vid. Men det konstiga är skriken mitt i natten. Det pratas om "köttspöken", som är djur som går igen och spökar i området. När allt är stängt skrämmer spökena dem som passerar förbi halvt från vettet.

Hudiksvall kyrka

I Hudiksvall har många hört att många hört orgelmusik inifrån kyrkan som ligger mitt i stan. Det är ju inte så konstigt med musik från kyrkan. Det konstiga är att flera har hört orgeln spela mitt i natten, när kyrkan varit stängd.
Det går rykten om att det är en vaktmästare som vill skrämma upp nattliga vandrare, men andra är lika säkra på att det är spöken som tar över kyrkan på natten och ordnar stora spökfester där.

Mentalsjukhuset Santa Maria

Utanför Helsingborg fanns förut ett mentalsjukhus som hette Santa Maria. De patienter som var inlagda där blev inte alltid så vänligt behandlade - det berättas t.ex. att en del blev plågade till döds.
Idag används lokalerna bl.a. av arbetslösa ungdomar som håller på med teater, musik, bild och foto. En ung tjej som varit där berättar:
Intill musikrummet fanns ett litet rum som vi använde som studio, men det var så obehagligt att jag slutade gå in där. Ställde man ner en mugg på bordet fans den flera decimeter bor när man skulle ta den igen. Stolen du skulle sätta dig på kunde flytta sig så att du råkade sätta dig på kanten av den.
En gång flyttade sig bordet utan synbar anledning. Ibland frös man fast det var mitt i sommaren. Enligt vad jag har fått höra användes musikrummet som sovrum åt mentalpatienter som var tvugna att ligga fastbundna "för sin egen säkerhet".
I källaren är vissa kulvertar igenmurade. Vissa säger att det beror på osaliga andar, andra säger att det finns patienter begravda där.

Ursvik i Sundbyberg

I motionsområdet Ursvik i Sundbyberg har flera motionärer sett skuggor bland träden. Skuggorna verkar vara människor som inte ser ut som vanliga svampplockare, utan de beskrivs som nästan genomskinliga. En del tror att det är en sorts spöklöpare som irrat sig bort från spåren.
Vid 7,5 milsloppet "Ursvik Ultra", som startar kl. 00.00 på nnatten en gång om året, har folk sett många konstigheter bland nattens skuggor. Men än så länge har alla startande kommit tillbaka framåt morgonen...

Ulvshyttans herrgård

På Ulvshyttans herrgård utanför Borlänge sägs det vatt det spökar på många olika sätt. Möbler flyttas runt på nätterna och många har känt konstiga flåsningar i nacken.
Lampor tänds och släcks utan att kontakten ens är isatt i väggen. Spöken lär dessutom gå rakt igenom nya väggar som har satts upp i huset.

Högdalstoppen

Högdalstoppen är 102 meter hög och Stockholms högsta punkt. Men en del tycker inte att den ska räknas med i statistiken eftyersom berget är konstgjort. Det är uppbyggt av sopor och byggrester. Det har länge legat en förbränningsstation vid Högdalstoppen där man har eldat upp sopor innan askan lagts på berget.
Men ryktet säger att det inte alls är sopor som som förbränns utan försvunna människor som mördats och sedan bränts och kastats som utfyllnad på berget. Flera boende i området har hört märkliga ljud om natten och har sett skepnader svepa omkring uppe vid toppen.

Gunnebo slott

John Hall från Göteborg blev en mycket rik man, en av SAveriges rikaste på sin tid. Han var köpman och sålde bl.a. järn och brädor utomlands.
1784-1796 lät han bygga Gunnebo slott utanför Göteborg som sommarstuga åt sig och familjen. För sonen, John Hall d.y, gick det sämre.
När papan dog 1802 övertog han ansvaret för firman trots att han saknade utbildning och egentligen inte alls var intresserad av affärer. Fem år senare gick han i konkurs och 1830 dog han utfattig i nen koja i Stockholms utkanter. Gunnebo slott förföll och var i ett bedrövligty skick när det såldes på auktion 1832.

Idag har många människor hört konstiga ljud och känt en äcklig lukt från ett rum på slottet som kallas "kinesen". John Hall, som en gång lät bygga slottet sägs vara den som spökar. Folk säger att han letar efter sina pengar.

Spökplatsen vid järnvägen i Sandviken

En plats i västra Sandviken, i närheten av järnvägsspåret mellan Vallhov och Björksätra måste någonting finnas. Så fort man går där känner man ett fruktansvärt obehag, och det misstänks finnas paranormala aktiviteter där som t ex spöken som iakttar en. Längre upp längst järnvägen, vid en fäbod som jag inte minns namnet på har vi flera gånger upplevt saker. Bl.a. oförklarligt skrik som bara några få av de som varit där då hört, röster och så en känsla av obehag.

Löfstad slott

Några mil söder om Norrköping ligger Löfstads ståtliga slott, sedan tre århundraden ett av Östergötlands mest betydande herresäten. Den mäktiga slottsfasaden höjer sig stolt över parkens trädkronor och när vagnen svänger in i den korta uppfartsallen, grips man av den underliga ödesstämning, som vilar över de vita murarna och de knotiga träden. Om någonsin ett slott har varit hemvist för sägner och spökerier så är det väl Löfstad med dess romantiska och ståtliga historia, sina ägares och invånares öden och sällsamma upplevelser.

Här har den store fältmarskalken Axel Lillie som byggde slottet omkring 1650, dundrat och befallt sitt folk och vid hans ståtliga fester kunde hans hustru Christine Mörner berätta, hur hon klädd i harnesk följde sin man på de stora fälttågen i Tyskland, här har Axel von Fersen under långa år drömt om drottning Marie Antoinette och här har den landsflyktige franske hertigen d´Aumont de Pienne tillbragt några vintrar med att klippa silhuetter och göra små studier av herrgårdslivet på 1800-talets början, tavlor av stort kulturhistoriskt värde.

Att Löfstad med sådana människoöden kommit att bli medelpunkten för allmogens övertro och romantiska berättelser är inte att undra över. Redan för ett par hundra år sedan talade folket om Lillie-käringen - den ovan nämnda fru Christina - som påstods skrida omkring i månskenet och kontrollera, att de tretton portarna var stängda och att brandvakten inte somnade på sin post.

Men Lilliekäringen ville väl och mötte man henne, behövde man aldrig bli rädd. Förresten visade hon sig bara för några få av husfolket, herrskapet fick aldrig se henne. Uppe i kyrksalen däremot fanns det ett spöke, en kaplan, som kunde skrämma vettet ur de Fersenska betjänterna med sitt enda öga och sin hesa sång. Han påstods ha blivit sinnessvag av ett slag han fick av en gäst, vilken ville förpassa honom ut genom fönstret. Kaplanen fördes bort från Löfstad och återvände aldrig dit i livet, men efter sin död tog han hämnd genom att gå igen.

Om nu de båda spökena, både Lilliens fru och kaplanen fått frid i sina gravar vet ingen och sägnerna om dem har de flesta i trakten glömt. Däremot ha de efterträtts av den grå damen, som än i den dag som är visar sig då och då. Ingen kan riktigt säga, hur hon ser ut, men hennes dräkt är lysande grå och med ledning av detta vill en del folk tolka henne vara Axel von Fersens olyckliga syster, grevinnan Piper, en gång hertig Fredrik Adolfs ungdomskärlek och intim väninna till drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. Vid det Fersenska mordet misstänktes hon av pöbeln vara sammansvuren med sin broder och ha blandat gift i kronprins Karl Augusts mat och lyckades fly från Stockholm i roddbåt ut till Vaxholm. Sedan hon erfarit broderns hemska död återvände hon ej mer till Stockholm utan drog sig tillbaka till Löfstad för sin återstående levnad.

Grå damen bådar alltid död. När hon visar sig vet man att det snart därpå följer ett dödsfall. Så var det, när Löfstads sista härskarinna, fröken Emilie Piper, dog och så var det även i vintras. Då bådade hon bortgång för en av slottets trotjänare.

Mannen går aldrig mer genvägen över slottsdammen och han talar inte gärna om sitt möte med den grå damen. Den gamle trotjänaren Eriksson, betjänt på Löfstad sedan många decennier, har också mött henne och ingen på hela godset förnekar existensen av den gråklädda grevinnan, som själv så olycklig i sitt liv tycks ha fått uppgiften att efter döden varsla död för de levande på Löfstad.

Hellidens slott

I Tidaholm, en liten stad strax under Skövde, ligger Hellidens slott. Slottet byggdes ursprungligen 1858 av baron von Essen som bodde där, men sedan mitten av 1900-talet har slottet varit en folkhögskola med internat.

Under åren har Hellidens folkhögskola varit hem för ett otaligt antal människor, först von Essen och hans familj med tjänstefolk och sedan hundratals elever. Det finns otaliga berättelser om spöken från slottet och de omkringliggande byggnaderna, särskilt källaren i slottet har av ett stort antal personer bekräftats vara hemsökt.

Pajala kyrkogård

Här är det ett himla liv, från en speciell grav där trollgubben/magikern Vittikko och hans son Anti ligger. De var svåra ovänner i livet och kan inte hålla sams i graven heller utan slåss och svär så det osar om det.

Äggskalstjärnan

På tjärnens botten ska en jättelik trollskatt ligga, men också den skatten vaktas av underjordiska makter som inte gärna släpper den ifrån sig. Till slut skulle man dika ut tjärnen för att på så sätt komma åt skatten. Men när man började närma sig botten uppenbarade sig ett vederstyggligt vidunder och skämde iväg skattletarna. Och skatten lär ligga kvar än på Äggstjärnans botten än i dag.

Norrtälje stad

Varje julnatt vandrar en huvudlös vålnad genom stadens gator. Det är borgmästaren Nils Pedersen Humble som halshöggs på 1600-talet. Han börjar sin vandring från kyrkan där han varit med i de dödas julotta, sen förbi gevärsfaktoriet och vidare längs Hantverkaregatan. Humble avrättades för att han slagit ihjäl en mjölnarhustru 1634.

Det silverfärgade tåget

På den silverfärgade tunnelbanan är alla passagerarna stela och stirrar rakt fram. Tåget går till den halvfärdiga stationen Kymlinge. En röst säger slutstation, sen försvinner tåget och det finns inte ett spår av passagerarna heller. Det sägs att passagerarna är sådana som dött i olyckor i tunnelbanan.

Ericksbergs gods

Den beryktade Beata von Yxkull (gift med Eric Gyllenstierna), som dog 1618, var en av tidens mest hatade gårdsfruar. Hon var känd för sin ondska och det påstods att hon brukade dricka blod och galla ur en kanna av mauserbjörk (som kan ses på godset). En dag ska djävulen själv ha kommit och hämtat henne till helvetet i sin svarta vagn. Sen bar det rakt ner i sjön intill godset. Efter det återvände Beata till Ericksberg och får inte ro i sin grav.

4H-gården i Kalix

Det finns en 4H-gård strax innan Kalix, där märkliga saker försiggår. Det finns ett utrymme i källaren som uppenbarligen murats igen. Ibland kan det höras knackningar som om de kommer därinifrån. Röster, steg och en knarrande gungstol kan också höras från andra rum i huset, det är bara det att ingen gungstol finns i huset... Bakom en dörr på vinden brukar en katt stå och jama som för att vilja ut, men om man öppnar dörren finns ingen där. Nerifrån älven har en skepnad kallad vita frun setts komma gående med nedböjt huvud och långsamma steg, ibland hörs en klagande stämma sjunga en knappt urskiljbar sång som ändock överröstar älvens brus. En bit därifrån finns en gammal herrgård med sin historia, (en annan gång), och däremellan den s.k. galgbacken; Kalix skarprättarplats, (än en gång).

Akamella ödeskyrkogård

Här har varit ett fruktansvärt oväsen från de döda som var missnöjda med ordningen på kyrkogården. Hungersnöd och farsoter gjorde så att den började bli för trång. Gamla lik, benknotor och söndervittrade träkors stjälptes ut utanför stängslet för att ge plats åt nya kistor. Både nya och gamla döingar var djupt kränkta av att behöva ligga på detta förfärliga ställe där hundar och asätare drog omkring ruttnande likdelar. Spökena förföljde folk i trakten och ska till och med ha vridit nacken av en man ute på sjön.

Bollnäs

22/6 1928 dödades 16 personer i en tågolycka, och ett tjugotal skadades. Senare, togs resterna bort och man byggde hyreshus runt om där olyckan varit.

Idag kan man få se människor i gamla kläder gå runt i rummen i husen, och helt plötsligt försvinna i tomma intet med ett sprakande ljud.

I övervåningen på några av husen, fylls hela rummen med ett starkt ljus och djur reser ragg. Man kan också känna sig iakttagen när man är på promenad i närheten där olyckan var.

Gravfältet på Sollerön

Detta är Dalarnas största gravfält med 123 gravar. Här har oförklarliga saker hänt, en del har sett människor i ålderdomliga kläder dyka upp från intet och sen försvunnit lika spårlöst. Mitt på fältet finns en stor gravhög, Vepröset, där en skatt ska finnas gömd, men den har ingen hittills lyckats komma åt eftersom makterna ruvar över skatten dag som natt. De som försökt gräva upp den har skrämts bort av spöken i mansgestalter kring graven.

Håverud

Slussvakten släppte en kväll igenom något som såg ut som en vanlig båt, men när den passerade slussen såg han att den var halv! Skräckslagen rusade han därifrån och glömde stänga slussporten i hastigheten. Efter det blev vakten liggande svårt sjuk, var nära att dö, men tillfrisknade till slut. Orsaken till sjukdomen var att han lämnat slussporten öppen och släppt igenom det farliga spökskeppet, i stället skulle han ha stängt båten inne.

Stångenäset

Där finns vikingagravar och på natten har man sett ett kusligt blekt ljus kring några av dem. En gammal dam från 1800-talet går också över åkern, en genomskinlig gestalt med vaxgult ansikte. Även en svart sugga med kultingar kan materialiseras på platsen för att sen lika plötsligt försvinna. De påstås vara gengångare från den by som legat just här för hundra år sedan.

Fjällbacka hamn

Vid Fjällbackafjärden och trakterna kring Korsön kan man få se dödseglaren, eller Sotens flygande holländare, som spökskeppet också kallas. Det är en fullriggare som med fyllda segel styr rakt mot kusten. Vid relingen syns små svartmustiga män med röda halsdukar. Just som skeppet ska ramma klipporna försvinner det plötsligt med ett hånskratt. Finns det en svartklädd kvinna ombord betyder det otur för de mötande båtarna. En vitklädd kvinna varslar om död.

Ålleberg

Inuti berget finns enligt sägen tolv ryttare från slaget vid Ålleberg 1389. I sina gyllne riddarrustningar sitter de på hästarna beredda att störta fram och försvara Sverige när kriget kommer, då ska de kämpa till sista blodsdroppen.

Falkens grav

Här vilar Jonas Falk som dömdes till döden för rånmord på en postdiligens och halshöggs 1854. Flera har sett Falkens kropp utan huvud sväva ovanför graven. Där finns också ständigt nya fräscha blommor, men ingen vet vem som lägger dit dem.

Galgön

På medeltiden låg här en avrättningsplats där brottslingar hängdes. En juninatt varje år återuppstår de avrättade, de dinglar åter i repen, svarta i ansiktet och med blodsprängda ögon.

Vättern

Gåtfulla hägringar dyker ibland upp runt denna sägenomspunna sjö, en okänd stad kan plötsligt dyka upp på motsatta stranden och sjöns egen sjöfru syns ibland vandrande på vågorna. Men att tala om henne är farligt om man befinner sig ute på sjön. Då kan båten gå under i en fruktansvärd storm.

Skråckhulta tid

Den ogudaktiga prästen Hans Mickelsen härjar på vägen mellan Fridhemsberg och Fara. Han var hatad av bönderna för att ha dömt en kvinna till döden för häxeri på 1600-talet. Som hämnd överföll sex bönder prästen en kväll på vägen och slog ihjäl honom. Sen dess spökar prästen i form av en stor hund med eld sprutande ur näsborrarna.

Lindenborgssjön

Här vid denna källsjö har det synts barnaspår som går i snön och sen som helt plötsligt upphör i skogen. I husen runt sjön har det börjat skakas på tavlor och lampor, ibland hör man underliga tjut vid sjön och man kan känna sig bevakad av något slags väsen som lurar i dunklet i skogen ibland.

Hörröd

Vissa augustikvällar kan man få se en svartklädd ryttare på en självlysande vit häst flyga fram ur Hörrödskogen, över heden och ner mot havet. Där försvinner den huvudstupa ner i havet i en virvel av vitt skum. Spökryttaren är ett varsel om bränder och svåra olyckor, den som ser honom måste gömma sig snabbt, annars kan det gå illa. Enligt en 300 år gammal legend är ryttaren snapphanehövdingen Ulv. Han var en grym och hänsynslös ledare som drev sina män till vilda härjningar och plundringståg mot traktens bönder. Till slut fick bönderna nog och omringade snapphanarna i skogen. det blev ett fruktansvärt blodbad där ingen överlevde förutom Ulv själv. Han vägrade att ge sig levande utan störtade i havet med häst och allt.

Mörby slott

Slottet, som numera är en ruin ska ha byggts med hin håles hjälp sägs det och här finns inte mindre än fem spöken. En stor svart hund, djävulen själv, som visar sig på ägorna. Den som ser hunden blir svårt sjuk. Vita frun var en skön jungfru som försökte fly från slottet med en spelman från trakten, men de upptäcktes och spelmannen jagades därifrån och drunknade i en dysjö i närheten. På torsdagskvällarna syns hon skrida fram i den gamla kyrksalen sörjande sin käraste. En blå jungfru kan också visa sig i det ena vakttornet, en kvinnogestalt med ångerfull blick. Hon ska ha varit en orientalisk prinsessa som rövats till slottet av den grymme riddaren Myre, som senare i svartsjuka dödar prinsessan. Själv blev han så ångerfull att han gick i kloster. En munkgestalt kan ibland vara synlig på slottet. Slutligen spökar också en svartklädd kvinna på Mörby, också hon drabbades av olycklig kärlek.

Vivsta skola

I Vivsta skola går någon igen, förmodligen en ung elev som sades ha hittats hängd på skolvinden i en utav takbjälkarna.

Det finns en otäck kraft på vinden, i tornet och i aulan, som är de äldsta delarna av hela skolan.

Dörren till aulan är alltid låst, men en gång var dörren öppen. När jag gick upp för den gamla vindstrappan, lyste taklampan och man kände någons närvaro.

I aulan, kan man höra dörrar knaka och känner sig väldigt iakttagen när man står på vissa ytor i rummet.

I tornet, där det en gång i tiden var gamla lärarbostäder, får eleverna nästan aldrig arbeta ostört. I ett av rummen, som en gång var rektorns rum, känner man sig ständigt iakttagen och känner en otäck känsla runt en av väggarna.

Skanskvarn

Kvarnen lades ner 1882 och är numera restaurang. Personalen vill inte vara kvar ensam där på kvällen. På övervåningen har det hörts steg, frasande av långa kjolar och släpande ljud som av mjölsäckar. Spöket heter Linda och som var en kraftfull och storvuxen mjölnarhustru på 1800-talet. En dag råkade hon tappa en säck som vägde 300 kilo på sin man som dog omedelbart. Sen dess går Linda igen i de övre våningarna och sörjer sin make, men hon är ett fridfullt spöke som inte vill någon människa något illa.

Stockholms slott

Här huserar två spöken, vita frun och grå gubben. Gubben ska vara Birger Jarl och spökena brukar visa sig när någon i kungafamiljen ska dö. I Gustav VI Adolfs gamla bibliotek har många känt av en osynlig närvaro som ingen har kunnat förklara.

Blomsholms herrgård

En ryttare på en brun häst dyker upp ljudlöst kring herrgården. Han är klädd i trekantig hatt med plymer, peruk och generalsgaloner från 1700-talet. Ryttaren kommer ofta för att varna människor för förestående olyckor, som man bara kan undkomma genom att följa hans råd. Ryttaren är den tyska generrallöjtnaden Conrad von Ranck som bodde på herrgården på 1700-talet. Han såg sin egen son Claus drunkna i en strömvivel när de seglade i skärgården utanför Strömstad. Conrad kastade sig i vattnet för att rädda honom men båda försvann i djupet. Därför vill Conrad von Ranck i stället rädda andra människor från ond bråd död.

Härnösands fängelse

Härnösands fängelse har gamla anor. I deras sjukstuga har det tidigare legat ett bårhus för fångarna. På kvällarna kan fångarna höra hur en vålnad hasar sig fram i korridorerna. Personalen känner ibland i sjukstugan hur någon osynlig makt vakar över deras arbete när de tar hand om någon intern. Personalen tycker ibland det är obehaglig att jobba på kvällar, vad fångarna anser kan vi bara ana.

Brokinds herrgård

Barbro Påle! Barbro Påle! Dessa underliga rop kan höras på kvällarna kring Tarmsjön nära herrgården och man har sett ett mystiskt väsen och ett eldsken ovanför vattenytan. Det är också Barbro Eriksdotter Bielke, även känd som Pintorpafrun som inte kan få någon ro i sin grav. Hon bodde på herrgården på 1500-talet, en hård, sadistisk och trollkunnig kvinna som njöt av att plåga sina underlydande. När hon var död förde hon sådant oväsen att man drev en påle genom hennes kropp för att hon skulle hålla sig i jorden. Men det hjälpte inte. Barbro Påle fortsatte sina nattliga rundor kring huset. Ibland sågs hon dansa med den lede själv. För att äntligen få slut på spökerierna sänkte man ned hennes kista i Tarmsjön. Då blev det visserligen lugnt på herrgården, men istället håller hennes vålnad till nere vid sjön numera.

Kastlösa prästgård

Bultningar, dunkande och rytmiska slag i dörrar, väggar och fönster är några oförklarade fenomen som uppträder i huset, speciellt på tisdagar och fredagar. Det har hänt att dörrar öppnas av sig själva och att snöbollar kastats mot fönstren utan att en levande varelse funnits i närheten. En del tror det är osaliga spöken från den gamla barnkyrkogården söder om Kastlösa.

Ljungs slott

Ca 2 mil utanför Linköping vid Ljungsbro, ligger Ljungs slott som är ett välkänt märke i dessa trakter för de övernaturliga ting som observerats både i nutid och förr i världen. Ljungs slott har varit boplats för von Fersen och Piper släktet. Tiden har satt minen i slottets väggar. En vis dag varje år kan man höra spädbarns skrik från källargolvet där det murades in pga. att dess mor inte var gift och att det fagra barnets far tillhörde tjänste folket. Nedanför slottet vid Ljungsjöns kant kan man se slottsfrun vandra dimmiga våra dagar, Hon var fru till Axel von Fersen d.y. som stenades till döds på Stockholms bakgator under en av så många oroliga tider i Svea. I slottet finns på andra våningen ett rum som djur vägrar beträda och även människor säger sig känna en obehaglig känsla i just det rummet. Ett känt fenomen är mathissen som går genom slottets 3 markvåningar som av många ansedd leva sitt egna liv. Många Andar rör sig på slottet ett medium har besökt slottet och uppskattat antalet till 5 st. 4 som trivs med slottslivet och en som hatar det och allting som beträder slottet. Det 5 anses vara av som man säger den onda sorten.

Kronobregs slott

En romantisk medeltidborg som ligger på en liten holme i Hegasjön, ruinen har ofta förekommit i romaner och avbildats på målningar från 1800-talet. För 500 år sedan ska en sorglig kärlekssaga ha utspelat sig mellan en underskön jungfru på slottet och en ung präst. De var djupt förälskade i varandra och gifte sig i hemlighet. Men påven fick reda på att prästen brutit kyskhetslöftet och bannlyste honom. Hans unga fru blev så förtvivlad att hon kastade sig ut från en av slottets torn, Biskopstornet, sjönk ner i sjön och dränkte sig. Tysta, ljusa sommarnätter syns fortfarande en vit skepnad vandra på murarna, hon utstöter ett ihåligt klagorop och störtar i vattnet med ett plask och försvinner.

Sperlingsholms slott

En mystisk värja från karolinsk tid har gett upphov till åtskilliga spökhistorier på slottet. Den danske amiralen Peder Tordenskiold duellerade med överste Jacop Axelstael och dödades av ett värjstick i hjärtat. Amiralens egen värja hamnade så småningom på Sperlingsholm där den tillhör en vapensamling. Men värjan lever sitt eget liv, flyttar sig på väggen och kan börja sväva i luften. Det är Tordenskiolds hämndgirige ande som tar den i besittning och de gäster som har flyttat värjan från dess plats har blivit ihjälstuckna.

Hjortsberga prästgård

Så hemsökt att till och med hästarna från den närliggande ridskolan vägrar passera huset. En präst, komminister Bengt Randolfson, som bott där har berättat om steg i trapporna utan att någon mänsklig varelse synts till, dörrhandtag som tryckts ner och böcker som plötsligt fallit ner från hyllorna. En reporter på platsen blev vittne till hur dörrklockan ringde oavbrutet trots att det var tomt utanför dörren. Hunden i huset hade blivit som vansinnig, rest ragg och huggit vilt i tomma luften. Efter att ha försökt driva ut andarna utan resultat, stod prästen inte ut längre utan flyttade ifrån spökgården.

Trollenäs slott

Enligt gamla sägner är ätten Trolles stamfar den ondskefulle hedningen Gunnar Gröpe (gröp=grym) som levde på 900-talet. De sades att han på nätterna förvandlades till varulv. Gröpe låg i ständig fejd med trollet Skratte som han till slut lyckades hugga huvudet av. Därav ättens namn och vapen med ett huvudlöst troll på skölden. På Trollenäs ska både Gröpe och trollet Skratte ha blivit återfödd i olika gestalter genom århundradena. Gröpe tar oftast skepnaden av en stor svart hund med lysande ögon som brukar hugga mot strupen, oftast visar sig hunden nere i källaren.

Häckeberga slott

På 1300-talet härskade här en feodalherre som lade under sig allt större domäner, han hette Helge Gregorson Ulvstrand, Rige Holger. I sitt övermod red han omkring på en guldskoklädd häst och kallade sig själv Lille kungen av Skåne. När den danske kungen fick höra om detta lät han halshugga den dumdristige feodalherren. Men Rige Holger kunde inte skiljas från sina ägor, fortfarande kan man se hans vålnad med det avhuggna huvudet fastsurrat vid kroppen och irra omkring i slottet. I en närbelägen skogstjärn spökar hans hustru som blev så förtvivlad att hon dränkte sig, därför kallas vattnet Fruasjön.

Krapperups slott

Varje nyårsnatt vandrar vita frun genom slottet för att spegla sig i en spegel som finns gömd bakom porträttet av Nils Gyllenstierna. Faller tavlan i golvet betyder det att någon ska dö i släkten. Sedan medeltiden ska en förbannelse vila över Krapperup och vart hundrade år drabbas slottet av en hemsk olycka. På 1500-talet inträffade ett bestialiskt mord, på 1600-talet blev en slottsfru vansinnig och ströp sina drängar och på 1700-talet blev en postryttare rånmördad utanför slottet.

Stockholms spökslott

En period på 1700-talet bodde det en engelsk minister vid namn Guy Dickens i det Schlefflerska palatset. Så här beskrevs han av C. G. Tessin, arkitektens son: En liten fyrkantig man, med huvudet mellan axlarna, stinna ögon, uppblåsta kinder och tjocka läppar hopbakade av hemsk galla, sura vätskor och jäsande blod. Hans familj fick inte heller någon smickrande beskrivning: Dess fru grov i lynne och åthävor, dess söner gathundstyranner, dem de lockade in i huset och övade sig att halshugga. Denna skildring kan ha bidragit till husets kusliga rykte, men historierna som ledde till att det fick namnet Spökslottet uppkom först på 1800-talet.
Det sades att det fanns stora under jordiska valv under huset, valv som innehöll inmurade människor samt stora skatter i silver och guld. Detta skrev uppsalaprofessorn Vilhelm Erik Svedelius, som i sin ungdom hade arbetat som informatör åt familjen Lorich; dåvarande ägare av Spökslottet. Det fanns historier om att byggmästaren H.P. Schleffler går igen. Om honom berättades det att han visade sig i förd svepning och spred liklukt i huset. Ibland var han osynlig och slog sönder speglar, bultade i tak och väggar och blåste ut ljus.
En pastor vid man Humble tillkallades för att läsa andar ur huset.
Han lyckades dock inte så bra, han blev kastad ut genom fönstret och bröt ena benet.
Det sades även att lusthuset invändigt var bemålat med djävulsbilder och även det hemsökt.
En märklig detalj är att lusthusets fönster idag är igenspikade.
Ytterligare en person som har blivit förknippad med slottets spökerier, är handelsmannen Jakob von Balthazar Knigge. Om honom sägs det att han en natt blev bortförd av en svart vagn, dragen av svarta hästar. Kusken var behornad och hade svans. Det slog gnistor om vagnen när den körde iväg, och Balthazar kom aldrig tillbaka. det sades att det var djävulen själv som fört bort honom, och sedan dess blev nu tog fan Kniggen ett talesätt i Stockholm.

Allmänt om byggnaden
Spökslottet, eller egentligen Schlefflerska palatset, byggdes 1699-1701. Arkitekten är okänd, men byggmästare var Hans Petter Schleffler. Från början bestod spökslottet av fyra byggnader varav två var ekonomibyggnader, de andra två en lustgård och ett slott, samt en trädgård. Idag är båda byggnaderna nedrivna, ett av dem har ersatts av en universitetsbyggnad, då den delen av tomten donerades till universitetet (1882). Idag innehåller den byggnaden bland annat geologiska institutionen. Även resten av spökslottet har donerats till Stockholms universitet, och används idag som konferenshus. Tidigare var det en privat byggnad.

Lite arkitektur
Ett järnstaket skiljer huvudbyggnadens förgård från gatan. högst upp på grinden står initialerna HPS (efter byggmästaren Hans Petter Schleffler) skrivna i sirligt smidesverk. Huset har byggts om två gånger (1875 och 1956-73) och restaurerats en gång (1926).
Entrén består av en skulpterad port och glasade mellan dörrar, som leder intill entréhallen. En dubbeltrappa av kalksten leder till husets övre våningar. I inredningen kan man bl.a. märka blåvita 1700-tals kakelugnar, samt en stor konstsamling.
Lusthusets fönster är numera igenspikade av okänd anledning.

Borgvattnets prästgård

10 mil nordost om Östersund ligger Borgvattnets prästgård. Denna gård är säkerligen ett av de mest beryktade spökhusen i Sverige. Många oförklarliga saker har inträffat under åren och det finns många teorier huruvida detta stämmer eller inte. Sedan 1972 har gården varit öppen för nyfikna övernattare.

Ingen vet riktigt varför onaturliga saker händer och har hänt. Teorier finns om att en piga på gården blev med barn och i panik begravde barnet vid husknuten efter födseln. Prästgårdsspöket skulle enligt denna teori vara antingen pigan, som är olycklig för sin handling, eller barnet som inte kommit i vigd jord.

En annan teori är att prästen Per Hedlund tog hem sin fru från bårhuset efter hennes död och att hon nu vandrar i huset.

Vissa hävdar också att allt är en bluff, det är upp till var och en att tro eller inte tro på.

Häxans hus

Utanför Katthammarsvik på Gotland ligger Häxans hus, där det sägs synas en vålnad efter en piga som brändes på bål som häxa. Hon anklagades för att ha ätit barn och haft sexuella förbindelser med bland annat Djävulen själv. När hon avrättades år 1679 ska hon inte ha visat några tecken på smärta, vilket var det sista beviset för att hon verkligen var häxa. Numera syns hennes vålnad runt kring huset där hon bodde.

Von Echstedtska gården

Von Echstedtska gården är en herrgård som är byggd 1762-64, belägen i Västra Smedbyn, Säffle kommun i södra Värmland.

På 1700-talet arbetade en piga och en dräng på gården. De var kära i varandra och folket på gården förberedde sig för bröllop. Men en kväll utspelades en tragedi på herrgården, allt enligt sägnen.

Pigan skulle gå och låsa uthuset och eftersom hon var mycket mörkrädd tog hon den stora nyckeln som tillhygge ifall något okänt lurade i mörkret. När hon kom in i uthuset såg hon plötsligt något vitt spöklikt skymta till i ett hörn. Pigan blev livrädd och slängde iväg den stora nyckeln med full kraft mot det okända som skrämde henne.

Det vita "spöket" var drängen som ville skoja med den mörkrädda pigan. Drängen fick som belöning för detta ödesdigra skämt, den stora nyckeln rakt i huvudet och dog på fläcken. Pigan blev efter denna tragedi tokig och stängde in sig i en källare resten av sitt liv.
Nu påstår sägnen att pigan svävar omkring runt gården och sörjer sin älskade som hon aldrig fick gifta sig med.

Drängen och pigan har förmodligen funnits i verkligheten och det är väl inte omöjligt att denna 1700-tals tragedi även den har inträffat i verkligheten. Men att pigan skulle spöka omkring i trädgården 200 år senare är naturligtvis rena humbugen.
Von Echstedtska gården tillhör Värmlands museum och är väl annars mest känt för sitt hemlighus med burleska takmålningar utan motsvarighet i landet.

Virouxtjärnen

Virouxtjärnen är en ca 1 hektar stor tjärn i sydöstra delen av Vindelns kommun, ca 8 km nordöst om Tvärålund, och nära byn Sunnansjönäs. Tjärnen påstås vara "bottenlös". Namnet lär komma av den franske nybyggaren Viroux.

Enligt lokalbefolkningen ska tjärnen, som omges av sankmark, ha eller ha haft en population av den sällsynta ödlearten mindre vattensalamander.

Spökrykte
Tjärnen är sedan minst 150 år känd för att vara en plats där övernaturliga fenomen påstås förekomma, och är ett vanligt mål för spökutflykter. Många personer sägs ha upplevt märkliga och väldigt skrämmande saker vid tjärnen. Fenomenen uppges dock ha upphört efter att en skogsväg drogs fram och ett område i närheten kalhöggs på 1970-talet.

Sägnen om Viroux
Enligt en sägen i trakten kom en fransk soldat ur Napoleons armé vid namn Viroux (eller Veraux) strax efter Finska kriget någon gång på tidigt 1800-tal vandrande upp längs Vindelälven till Degerfors, Västerbotten (nuvarande Vindeln). Där hittade han ett arbete. Senare träffade han en kvinna som han gifte sig med, och de bosatte sig och bildade familj på ett nybygge vid tjärnen, där de ska ha haft fem barn och ett mindre jordbruk med kor och getter.
En dag ska Viroux ha blivit galen, och mördat hela sin familj, samt dödat all boskap, med sitt soldatsvärd, för att sedan ta sitt eget liv.

Familjens osaliga andar sägs sedan dess spöka vid tjärnen.

Torpa stenhus

För länge sedan bodde en riddare med sina två döttrar i det enormt vackra huset. En av dem hade varit på besök hos sin man i Danmark. När hon äntligen kom tillbaka fick pappan reda på att pesten härjade i Danmark. Han trodde då att hon blivit smittad och bestämde sig då för att mura in henne i ett litet rum på övervåningen så han möblerade rummet och bad dottern att gå och lägga sig i sitt nya rum. Sent på natten kom en murare upp och murade in dottern i rummet. På morgonen märkte dottern detta och blev då så rädd och hon skrek och skrek. Fadern som var en hård man lät dottern sitta kvar i rummet och efter 3 dagar hade hon slutat skrika. Pappan målade då över väggen och lät kroppen ligga kvar. Än idag ser man en injutning i väggen efter rummet. Det är många som har försökt att ta bort men då har dött. En man blev nerknuffad från trappan och bröt nacken efter ett försök att bryta upp rummet.

Glimmingehus

Det sägs att både människor och djur spökar på Glimmingehus som är ett av Skånes mest kända hus. Tre spöklika damer sägs vandra där och en stor vagn dragen av sex svarta hästar och en hel del andra djur sägs spöka där. Enligt sägnen ska en slottsherre för många år sedan blivit förvandlad till en stor och otäck hund.